Västfronten under andra världskriget
Västfronten | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av andra världskriget | |||||||||
Allierade trupper landstiger på Omaha Beach 1944. | |||||||||
| |||||||||
Stridande | |||||||||
Storbritannien USA Frankrike Fria franska Kanada Polen Nederländerna Belgien Norge Danmark Tjeckoslovakien Australien Nya Zeeland Luxemburg | Tyskland Italien | ||||||||
Befälhavare och ledare | |||||||||
1939–1940 Maurice Gamelin Maxime Weygand (tillfångatagen) Lord Gort (British Expeditionary Force) Henri Winkelman Leopold III (tillfångatagen) Otto Ruge (tillfångatagen) Władysław Sikorski 1944–1945 Dwight Eisenhower, (SHAEF) Bernard Montgomery (21st Army Group) Omar Bradley (12th Army Group) Jacob Devers (6th Army Group) | 1939–1940 Gerd von Rundstedt (Armégrupp A) Fedor von Bock (Armégrupp B) Wilhelm von Leeb (Armégrupp C) Umberto di Savoia (Armégrupp Väst) 1944–1945 Adolf Hitler Erwin Rommel (WIA) | ||||||||
Styrka | |||||||||
1939–1940
1944–1945
| 1939–1940
1944–1945
|
|
Västfronten under andra världskriget syftar vanligen på den del av krigföringen som skedde mellan Tyskland och de västallierade (huvudsakligen Frankrike, Storbritannien och USA) på europeisk mark under andra världskriget.
Händelser
1940
1942
1944
1945
Se även
Referenser
- ^ MacDonald, C. (2005) (på engelska). The Last Offensive: The European Theater of Operations. University Press of the Pacific
|