Poète maudit
- För essäsamlingen av Verlaine, se De fördömda poeterna.
Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva.[1] För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten.[2]
Karakteristika
En fördömd poet skulle enligt Verlaine vara obskyr och svårförståelig, till den grad att de var likgiltiga inför samhället. Deras storhet skulle bara framstå inför de riktigt kulturellt bevandrade; för alla andra skulle den vara omärkbar – och därav deras fördömelse.[2]
Från detta följde även att den fördömda poeten skulle lida för sin genialitet. Det förklarade i sin tur alkoholism, hustru- och barnmisshandel o.s.v. På så vis blev inte bara fördömelsen social utan likaväl moralisk och andlig.
Exempel på poètes maudits
|
|
Galleri
-
Porträtt av Charles Baudelaire av Nadar (1855). -
Paul Verlaine av Frédéric Bazille (1867). -
Comte de Lautréamont (före 1870). -
Arthur Rimbaud vid 17 års ålder (ca 1872).
Referenser
- ^ [a b c d e f g h] ”poete maudit | poetic concept” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/art/poete-maudit. Läst 18 februari 2017.
- ^ [a b] Valiunas, Algis (februari 2012). ”The Cursed Poets and Their Gods”. First Things. https://www.firstthings.com/article/2012/02/the-cursed-poets-and-their-gods.
- ^ Serrano, Richard (2006-11-24) (på engelska). Against the Postcolonial: Francophone Writers at the Ends of the French Empire. Lexington Books. sid. 43. ISBN 9780739120293. https://books.google.be/books?id=5b-sbv0g_6UC&pg=PA45&lpg=PA45&dq=rabearivelo+negritude&source=bl&ots=3TeO3x2pNI&sig=6zS-l6Qo0V2kEAu0hfwizzm3wuc&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwixi8eY3ZnSAhXJJ8AKHe1rDRkQ6AEIKzAC#v=onepage&q=rabearivelo%20negritude&f=false. Läst 18 februari 2017
