Messerschmitt-Bölkow-Blohm Bo 105

Messerschmitt-Bölkow-Blohm Bo 105

Data avser HKP 9A
Beskrivning
Roll	Lätt, tvåmotorig multifunktionshelikopter
Besättning	2 (+3 passagerare)
Antal tillverkade	1 640+
Dimensioner
Längd	11,86 m
Flygkroppslängd	8,81 m
Höjd	3,00 m
Rotordiameter	9,84 m
Vikter
Tom	~1 300 kg
Maximal intern bränslemängd	570 L
Maximal startvikt	2 500 kg 2 600 kg med extern last
Prestanda
Motor(er)	2 × Allison 250-C20B turbinmotorer
Effekt	2 × 298 kW (2 × 420 hk)
Maximal hastighet	242 km/h
Stigförmåga	8 m/s (vid havsyta)
Beväpning
Övrigt	4 BGM-71 TOW
Första flygning	16 februari 1967

Messerschmitt-Bölkow-Blohm Bo 105 är en lätt helikopter som har fått stor spridning runt om i världen, bland annat som polis- och räddningshelikopter.

Utveckling

Bölkow började utveckla BO 105 år 1964. Den första prototypen (V1) havererade på grund av markresonans, medan den andra (V2) flög första gången den 16 februari 1967. Därefter tillverkades ytterligare sex förseriehelikoptrar. Genom en företagsfusion 1969 blev det Messerschmitt-Bölkow-Blohm (MBB) som kom att stå för tillverkningen då serieproduktionen av BO 105A kom igång 1970.

Två år senare (1972) presenterades en förbättrad version som hade starkare motorer; 105C. 1976 kom så en ytterligare förbättrad variant med starkare motorer; 105CB. Vidareutvecklingen blev 105CBS, vilken hade en 25 cm förlängd flygkropp för att bättre kunna användas som till exempel ambulanshelikopter. 1984 kom 105LB, vilket var en 105CBS med starkare motorer. 1991 blev MBB en del av Eurocopter.

BO 105CB och 105CBS har även licenstillverkats av Philippine Aerospace Development Corporation (Filippinerna), Indonesian Aerospace (Indonesien) samt Construcciones Aeronáuticas SA (Spanien) BO 105 slutade tillverkas 2001, då den ersattes av den modernare Eurocopter EC 135 (som i sig är en utveckling av BO 105). Totalt tillverkades 1046 exemplar av BO 105.

Teknik

Det som är utmärkande för BO 105 är dess halvstela huvudrotorsystem som gör helikoptern väldigt manöverbar, den klarar av avancerade manövrer som till exempel looping.

Användning i svenska Försvarsmakten – helikopter 9

Helikopter 9 (hkp 9) var den svenska Försvarsmaktens typbeteckning på MBB Bo 105. Hkp 9 fanns i två versioner: hkp 9A (Arméflyget, FMV samt Helikopterflottiljen) samt hkp 9B (Flygvapnet) och var i tjänst fram till 2009.^[1]

Hkp 9 i Arméflyget

Arméflyget anskaffade 1987 20 hkp 9A och FMV en hkp 9A (Bo 105CB3). Helikoptern kunde beväpnas med pansarvärnrobotsystemet HeliTOW. Arméflygets helikoptrar hade krigsuppgiften att genomföra pansarbekämpning och FMV:s helikopter användes för flygutprovning och förmågeutveckling.

Pansarvärnshelikopterstudier

År 1976 började Armén försök med pansarvärnshelikoptrar, då två hkp 6 utrustades med gyrostabiliserade sikten och målmarkerande videokameror. Hösten 1980 påbörjades pansarvärnshelikopterförsök med olika helikoptertyper vid Norrbottens arméflygbataljon (AF 1).

Mellan 1983 och 1984 fick FMV in att antal offerter på framtida pansarvärnshelikoptrar till Armén. Efter utvärderingar av offerterna fanns det till slut två slutkandidater: Aérospatiale AS 355 och MBB Bo 105CB. Båda ansågs vara möjliga pansarvärnshelikoptrar som uppfyllde kravspecifikationen, om än med små marginaler. Bo 105 värderades som något bättre ur teknisk och taktisk synpunkt, medan AS 355 som en bättre arbetsplats för besättningen. Valet föll på Bo 105 och i juli 1984 skrev FMV kontrakt med MBB om att köpa 20 Bo 105CB3.^[2]

Förmågeuppbyggnad

I väntan på att de tjugo seriemaskinerna levererades hyrde FMV in fyra interimshelikoptrar (Bo 105CB) från MBB. En av dem användes vid utprovning av vapensystemet, vilket huvudsakligen skedde på RFN (Vidsel). De övriga tre användes vid AF 1 för typinflygning samt taktisk utprovning. En av helikoptrarna köptes sedermera och blev den 21:a hkp 9A. Denna helikopterindivid var utrustad med ett FLIR-sikte (mörkersikte) till skillnad från övriga hkp 9A som hade ett dagersikte. Eftersom denna helikopterindivid inte var serielik de övriga hkp 9A fick den smeknamnet "Bastarden". Då dessa helikoptrar tillhörde FMV VoVC hade de anropssignalen 'Viktor'.

Helikopterindivider (förhyrning)

Tillv. serienr	Militärt reg nr [a]	Fen- nummer [b]	Operativ i Försvarsmakten	Kommentar	Bild
S-422	09076	76	1985–1986	Förhyrd "hkp 9" (D-HDMU), åter till MBB.
S-439	09077	77	1985–1987	Förhyrd "hkp 9" (D-HDMM), såld till Heliflyg AB (SE-HSG).
S-593	09071	71	1985–1987	Förhyrd "hkp 9" (D-HDQP).
S-721	09078 09221	78 90	1985–1987 1987–2006	Förhyrd "hkp 9" (D-HDRI), köpt av FMV 1987-12-03. Utställd på Aeroseum.

Operativ tjänst

Leverans av seriehelikoptrarna (Bo 105CB3) skedde mellan oktober 1987 och november 1988 med en takt av en till tre helikoptrar i månaden. Efter hemflygning till Sverige monterades vapensystemet på (vilket levererades av Saab). I februari 1988 överlämnade Försvarets materielverk (FMV) driftsansvaret för hkp 9 till AF 1 som därmed blev ett stridande förband.^[3]

De tjugo helikoptrarna bildade två pansarvärnshelikopterkompanier, som inledningsvis var baserade vid AF 1 (anropssignal Zäta). Men 1989 ombaserades ett av kompanierna till Östgöta arméflygbataljon (AF 2, anropssignal Kalle). Kompaniet vid AF 1 (5. pvhkpkomp, Zäta svart) hade huvuduppgiften pansarbekämpning i övre Norrland av fientliga förband inträngande över Finland. Medan kompaniet vid AF 2 (25. pvhkpkomp, Kalle svart) hade huvuduppgiften pansarbekämpning i Mälardalen och södra Sverige av fientliga landstignings- och luftlandsättningsförband via södra Östersjön.

Hkp 9A var i tjänst i Arméflyget fram till 1997, då kvarvarande helikopterindivider överfördes 1998 till det nybildade förbandet Helikopterflottiljen.

Helikopterindivider

Tillv. serienr	Militärt reg nr	Fen- nummer	Operativ i Försvarsmakten	Kommentar	Bild
S-1751	09201	01	1987–2008	Bevarad vid Luftforsvarets Skolesenter (Norge) [4]
S-1752	09202	02	1987–2009
S-1753	09203	03	1987–2009
S-1754	09204	04	1987–2007	Havererad
S-1755	09205	05	1987–2008
S-1756	09206	06	1987–2008
S-1757	09207	07	1987–2008
S-1758	09208	08	1988–2009	Utbildningsmateriel på Knuthahns flygtekniska gymnasie vid F17
S-1759	09209	09	1988–2009	Utställd på Flygvapenmuseum
S-1760	09210	10	1988–2007	Havererad
S-1761	09211	11	1988–2009	Utbildningsmateriel på Knuthahns flygtekniska gymnasie vid F17
S-1762	09212	12	1988–2008
S-1763	09213	13	1988–1995	Havererad
S-1764	09214	14	1988–2007	Bevarad vid Försvarsmaktens tekniska skola [5]
S-1765	09215	15	1988–2008	Bevarad Anders Ljungstedts gymnasium, Linköping
S-1766	09216	16	1988–2008
S-1767	09217	17	1988–2009	Bevarad på Flygvapenmuseum
S-1768	09218	18	1988–2009	Utställd på Aeroseum
S-1769	09219	19	1988–2008	Bevarad vid Försvarsmaktens tekniska skola [6]
S-1770	09220	20	1988–2009

Haverier

• Den 1 november 1995 slog K13 i marken efter att flygföraren svängt för kraftigt på låg höjd. Besättningen blev lindrigt skadad, helikoptern totalförstörd.
• Den 11 september 2007 kolliderade Y04 med Y10 i luften. Båda besättningarna (fyra personer) omkom, båda helikoptrarna blev totalförstörda.

Vapensystem

Hkp 9A utrustades med vapensystemet RBS 55H (Saab HeliTOW), vilket byggde på robot 55 (TOW).^[7]

För att kunna träna helikopterbesättningen under realistiska förhållanden tog Saab fram ett simuleringssystem kallat BT 49H (Battle Training) som kunde installeras i helikoptern. Istället för att avfyra en robot avfyrade simulatorsystemet en laserpuls som efterliknade robotens flygbana. Skytten kunde sedan se hur "roboten" hade träffat målet (som var utrustat med ett prisma för att reflektera laserpulsen). En verklig robotavfyring kunde även efterliknas med ett pyrotekniskt system som skapade en knall- och rökeffekt (så en motståndare skulle ha en chans att kunna upptäcka en fientlig helikopter). Senare utrustades även helikoptrarna med BT 46 som gjorde att markförband kunde "skjuta ned" helikoptern. Om helikopterns träffades av en laserpuls från ett annat BT-system tändes ett blixtljus på helikoptern så att motståndaren kunde se att helikoptern blev träffad. Samtidigt tändes en lampa inne i cockpit så att piloten och skytten såg att helikoptern var bekämpad.

Hkp 9 i Flygvapnet

Flygvapnet anskaffade 1985 fyra hkp 9B (Bo 105CB4) som ersättare för hkp 2. Helikoptern användes för lokal flygräddning vid Flygvapnets flygflottilj i Karlsborg (anropssignal Filip) samt Såtenäs (anropssignal Gustav) fram tills 1994. Hkp 9B var utrymmesmässigt för liten för att vara en effektiv räddningshelikopter, så den kom att ersättas av hkp 10.^[8][9]

Helikoptern var utrustad med vinsch för att kunna hämta upp nödställda utan att landa helikoptern.

Helikopterindivider

Haverier

• Den 12 november 1991 fick F93 tekniskt problem med stjärtrotor under start och slog i marken. Besättningen blev lindrigt skadad, helikoptern totalförstörd.

Hkp 9 i Helikopterflottiljen

År 1998 skapades ett försvarsmaktsgemensamt helikopterförband (Helikopterflottiljen) genom att slå ihop de olika helikopterresurserna i Försvarsmakten. I och med detta överfördes Arméflygets kvarvarande 19 hkp 9A till Helikopterflottiljen. I denna organisation fick hkp 9A en ny roll som transporthelikopter i Luleå (anropssignal Urban) samt Ronneby (anropssignal Yngve) och var i tjänst i fram till 2009. Hkp 9A kom (indirekt) att ersättas av hkp 15.

Referenser

Noter

Tryckta källor

• Arméflygets historia. Västervik. 1997. sid. 418-419. ISBN 91-972209-2-2 

Webbkällor

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Messerschmitt-Bölkow-Blohm Bo 105.
  Bilder & media
• Helikopter 9 på Soldf.com
• Databas över tillverkade BO 105