Italiensk sparv

Systematik
Italiensk sparv Status i världen: Sårbar^[1]
Hane
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Sparvfinkar Passeridae
Släkte	Passer
Art	Italiensk sparv P. italiae
Vetenskapligt namn
§ Passer italiae
Auktor	(Vieillot, 1817)
Synonymer
Passer hispaniolensis italiae Passer domesticus italiae Passer domesticus x hispaniolensis

Italiensk sparv^[2] (Passer italiae) är en tätting i familjen sparvfinkar som förekommer huvudsakligen i Italien och närliggande områden.^[3] Dess taxonomi har varit mycket omdiskuterad och har först nyligen allmänt accepterats som en fullgod art.

Utseende

Italiensk sparv är en medelstor sparvfink, 14–16 centimeter lång och ett mellanting mellan spansk sparv och gråsparv i utseendet. Huvudet är tecknat som en spansk sparv med kastanjefärgad hätta och halssidor och vita kinder. Undersidan är blekgrå som hos gråsparven och saknar den spanska sparvens grova svarta fläckar.^[4] Honan är mycket svår att skilja från de andra arterna.

Läten

Lätena från italiensk sparv kan vanligen inte skiljas från gråsparvens.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer på italienska halvön, Korsika, Sicilien och Kreta.^[3] Dess taxonomiska ställning har varit mycket omdiskuterad.^[5]^[6] Tidigare ansågs den vara antingen underart till gråsparv (P. domesticus),^[7] spansk sparv (P. hispaniolensis)^[8] eller en hybridform mellan de båda.^[9] Studier från 2011 visar faktiskt att italiae troligen uppstod genom hybridisering, men att den är reproduktivt isolerad från båda arter.^[10] Efter det betraktas nu italiensk sparv allt oftare som egen art.

Ekologi

Italiensk sparv förekommer liksom gråsparv nära människan i byar, städer och jordbruksområden. I de flesta städer i Italien delar den miljöer med pilfinken.^[11]^[12] Den lever av frön men också insekter.^[13]^[14] Äggen är identiska med gråsparvens. Den lägger två till åtta ägg, i genomsnitt 5,2.^[15]

Status och hot

Italienska sparven minskar kraftigt i antal, av oklar anledning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför sedan 2017 arten som sårbar (VU).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 4,2 och 6,9 miljoner par.

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2023 Passer italiae . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 10 december 2023.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Töpfer, Till (2006). ”The taxonomic status of the Italian Sparrow – Passer italiae (Vieillot 1817): Speciation by stabilised hybridisation? A critical analysis” (PDF, endast abstract). Zootaxa 1325: sid. 117–145. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2006f/z01325p145f.pdf.
^ Gill, Victoria. ”Italian sparrow joins family as a new species”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/nature/14947902. Läst 19 september 2011.
^ Snow, David; Perrins, Christopher M., editors (1998). The Birds of the Western Palearctic. "I–II" (Concise). New York: Oxford University Press. ISBN 0-19-854099-X
^ Summers-Smith, J. Denis (1988). The Sparrows: a Study of the Genus Passer. illustrated by Robert Gillmor. Calton, Staffs, England: T. & A. D. Poyser. ISBN 0-85661-048-8
^ Stephan, B. (1986). ”Die Evolutionstheorie und der taxonomische Status des Italiensperlings” (på tyska). Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum in Berlin 62.
^ Hermansen, Jo S.; Sæther, Stein A.; Elgvin, Tore O.; Borge, Thomas; Hjelle, Elin; Sætre, Glenn-Peter (september 2011). ”Hybrid speciation in sparrows I: phenotypic intermediacy, genetic admixture and barriers to gene flow”. Molecular Ecology 20 (18): sid. 3812–3822. doi:10.1111/j.1365-294X.2011.05183.x.
^ Giglioli, Henry (1865). ”Notes on the Birds observed at Pisa and in its Neighbourhood during the Winter, Spring, and Summer of 1864”. The Ibis 1: sid. 50–63. doi:10.1111/j.1474-919x.1865.tb05751.x. http://biodiversitylibrary.org/page/31142583.
^ Wallis, H. M. (1887). ”Notes upon the Northern Limit of the Italian Sparrow (Passer italiae)”. The Ibis 5 (4): sid. 454–455. doi:10.1111/j.1474-919x.1887.tb06627.x. http://www.biodiversitylibrary.org/page/8521966.
^ Picaglia, L. (1889). ”Elenco degli ucceli Modenese (Continuazione)” (på italienska). Atti della Società dei naturalisti e matematici di Modena VIII. https://books.google.com/?id=bkoXAAAAYAAJ&lpg=RA2-PA81&dq=passer+italiae&pg=RA2-PA21#v=onepage&q=passer%20italiae&f=false. Läst 20 april 2010.
^ Dinetti, Marco (2008). ”I passeri Passer spp.: da "problematici" a specie di interesse conservazionistico” (på italienska). Avocetta 32: sid. 61–68. Arkiverad från originalet den 5 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100505141127/http://www.ciso-coi.org/avoxvol32.htm. Läst 20 april 2010.
^ Anderson, Ted R. (2006). Biology of the Ubiquitous House Sparrow: from Genes to Populations. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-530411-X