Invasionen av Grenada

Invasionen av Grenada
Del av Kalla kriget
En CH-53D Sea Stallion-helikopter ur amerikanska marinkåren hovrar i närheten av en sovjetisk ZU-23 luftvärnspjäs under invasionen.
Ägde rum 25 oktober – 15 december 1983 Plats Grenada Resultat Avgörande amerikansk/CPF seger
Stridande
USA CPF:  Antigua och Barbuda  Barbados  Dominica  Jamaica  Saint Lucia  Saint Vincent och Grenadinerna	Grenada  Kuba
Befälhavare och ledare
Ronald Reagan Joseph Metcalf, III Norman Schwarzkopf	Hudson Austin Pedro Tórtolo
Styrka
USA: 7 300 infanterister, marinkårssoldater, specialförband CPF: 353 infanterister, marinkårssoldater	Grenada: ~1 500 infanterister, milis Kuba: 722 specialförband, ingenjörstrupper[1]
Förluster
USA: 19 döda, 116 skadade[2]	Grenada: 45 döda, 358 skadade Kuba: 25 döda, 59 skadade, 638 tillfångatagna[2]
Civila förluster: 24 döda

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Invasionen av Grenada, kodnamn Operation Urgent Fury, skedde den 25 oktober 1983 då Grenada invaderades av USA, Antigua och Barbuda, Barbados, Dominica, Jamaica, Saint Lucia och Saint Vincent och Grenadinerna. Bakgrunden var att öns kommunistiska ledare Maurice Bishop (som företrädde partiet New Jewel Movement) hade gripit makten 1979 i en revolution som avsatte den dåvarande auktoritäre premiärministern Eric Gairy, och relationsmässigt hade fört Grenada närmare stater som Sovjetunionen och Kuba. Den 19 oktober 1983 greps i sin tur makten av den likaledes sovjetvänlige Bernard Coard som var Bishops vice premiärminister. I detta läge bad Östkaribiska staters organisation (OECS) USA, Barbados och Jamaica att ingripa vilket ledde till invasionen den 25 oktober. Enligt Barbados och Jamaicas premiärministrar hade dock denna formella önskan begärts av USA^[3].

Referenser

Noter