Henry Christensen

Henry Christensen, född 5 januari 1922 i Köpenhamn, död 30 december 1972 i Glostrup, var en dansk advokat, chefredaktör, politiker och jordbruksminister (1970-1971). Han tillhörde partiet Venstre.

Bakgrund

Henry Christensen var son till bilhandlaren Carl Christensen och Anna Kristine Hansen.^[1] Efter preliminärexamen från Nykøbing S. borger- og realskole 1938 tog han studentexamen från Stenhus Gymnasium 1941.^[1] Han studerade därefter juridik vid Köpenhamns universitet och tog examen 1948.^[1] Efter tre års praktisk verksamhet blev han Landsretsadvokat i Østre Landsret 1951.^[1] Han var politiskt engagerad och var under gymnasiestudierna aktiv i Liberale gymnasiaster och Danmarks Liberale Studerende.^[1] På universitetet blev han vice ordförande för Venstres Ungdoms (VU) landsorganisation 1946 och var ordförande 1948-1951.^[1] Han var därutöver kassör och sekreterare för VU:s regionalförbund för Själland och Bornholm.^[2] Utöver sin juridiska och politiska karriär var Christensen en flitig läsarskribent i Venstres dagspress. Han var redaktör för Roskilde Dagblad (1959-1962) och efter dess sammanslutning med Østsjællands Folkeblad och Ringsted Folketidende till Dagbladet 1962 blev han anställd på den nya redaktionen.^[1] Denna anställning behöll han till sin död. Hans ledarartiklar anses ha bidragit till Venstres förflyttning på den politiska skalan från ett huvudsakligen agrart parti till ett borgerligt-liberalt parti.^[1]

Politisk karriär

Vid folketingsvalen 1947 och 1950 ställde han upp som Venstres kandidat i Roskildes valkrets.^[1] Han blev invald 1953 för Hillerøds valkrets och behöll detta mandat till sin död 1972.^[1] Han blev ledamot i Finansministeriets löneutredning av 1954 och i Finansministeriets löneråd (1957-1970 & 1971-1972) samt i Folketingets finansutskott (1961-1966), utrikesnämnd (1967-1970 & 1971-1972, varav som ordförande 1968-1970) och som ledamot i Nordiska rådet (1968-1970).^[1] Han stod partiledaren Erik Eriksen nära men var även hängiven efterträdaren Poul Hartling, om än kritisk.^[3] Tillsammans med bl.a. Erik Ninn-Hansen (Det Konservative Folkeparti) utformade han ett gemensamt valprogram för de båda partierna 1959.^[3] De försökte samma år också få grönlandsministern Johannes Kjærbøl ställd inför riksrätt efter grönlandsfartyget M/S Hans Hedtofts förlisning.^[3] Han var partiets skattepolitiska ordförande (från 1960), partiets politiska ordförande i Folketinget (från 1965) och gruppordförande (från 1968).^[1] Inom Venstre var han ledamot i såväl partistyrelsen som det verkställande utskottet samt ordförande för Venstres regionalförbund på Själland och Bornholm (1965-1969).^[1] Han var även ordförande för den pacifistiska och federalistiska föreningen Een verden (1958-1960).^[1]

Efter att jordbruksministern Peter Larsen dog under mandatperioden utsågs Christensen till hans efterföljare 7 juli 1970. Trots att han prioriterade Venstres liberala mål framför jordbrukets mer protektionistiska önskemål sågs han som lojal.^[3] Under sin korta mandatperiod genomförde han ändringar i lagstiftningen som underlättade jordbrukets strukturalisering, friare regler vid ihopslagning eller samdrift mellan jordbruk samt ökat ekonomiskt stöd till nyetablerade jordbrukare.^[1] Efter att den borgerliga regeringen avgick i oktober 1971 blev han åter partiets gruppordförande i Folketinget.^[1] Han dog en hastig död i december 1972.

Se även

• Anders Andersen
• Poul Nyboe Andersen

Referenser