Emilia Broomé

Emilia Broomé
Född13 januari 1866[1][2][3]
Jönköpings västra församling[1][4], Sverige
Död2 juni 1925[1][5][3] (59 år)
Kungsholms församling[6], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[7]
kartor
Medborgare iSverige[8][9]
Utbildad vidWallinska skolan, [10]
Uppsala universitet, [10]
SysselsättningPolitiker[1][11], rösträttskvinna[11], rösträttsaktivist[11], fredspolitiker[1], kommunalpolitiker[1], samskollärare[1], byråföreståndare[12]
Befattning
Ordförande, Sveriges Kvinnliga Fredsförening (1898–1911)[10]
Ordförande, Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1902–1906)[1]
Styrelseledamot, Centralförbundet för Socialt Arbete (1904–1925)[10]
Ordförande, Svenska hem (1907–1912)[1]
Stadsfullmäktigeledamot, Stockholms stad (1911–1924)[10][13]
Styrelseledamot, Svenska Kvinnors Vänsterförbund (1914–1920)[10]
Ordförande, Svenska Kvinnors Vänsterförbund (1917–1920)[10]
Politiskt parti
Sveriges liberala parti (–)[10]
Frisinnade landsföreningen[10]
BarnBirgit Broomé (f. 1892)[14]
FöräldrarIsak Lothigius
Utmärkelser
Illis Quorum (1916)[10]
Redigera Wikidata

Emilia Augusta Clementina Broomé, född Lothigius 13 januari 1866 i Jönköping, död 2 juni 1925 i Stockholm,[15] var en svensk politiker.

Hon blev 1914 den första kvinnan i Sverige att delta i lagstiftning när hon blev ledamot av lagberedningen.[16] Hon var ledamot av styrelsen för Centralförbundet för Socialt Arbete 1904–1925; byråföreståndare på förbundets sociala upplysningsbyrå 1904–1914 och ordförande i den år 1902 bildade Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt 1902–1906. Hon var även ordförande i Frisinnade kvinnor 1917–1920, satt i Stockholms stadsfullmäktige 1911–1924 (liberal) och ledamot av Stockholms Folkskoledirektion.

Biografi

Emilia Broomé föddes 1886 i Jönköping som dotter till hovrättsrådet Isak Lothigius och dennes hustru och kusin Emilia Stridbeck. Modern dog två veckor efter dotterns födelse till följd av de komplikationer som uppstod vid förlossningen. På så vis blev det framför allt fadern som uppfostrade henne, vilket han gjorde med liberala politiska och religiösa idéer. Åren 1872–1881 var hon elev vid Jönköpings elementarskola för flickor och hon tog studentexamen vid Wallinska skolan i Stockholm 1883, där hon även lärde känna Sigrid Leijonhufvud. År 1884 tog hon mediko-filosofisk examen i Uppsala.

I sin barndom hade familjen ofta tillbringat somrarna i Aranäs och det var där hon träffade Erik Ludvig Broomé som hon senare skulle gifta sig med. Paret gifte sig i november 1891 och tillsammans fick de dottern Nanny Birgit Emilia. Redan efter två år dog maken Erik och Emilia blev änka.[16]

Hon startade den första skollovskolonin i Jönköping och blev sedan lärare på Stockholms nya samskola i Stockholm.

År 1897 skrev hon ett "Upprop till Sveriges kvinnor", och år 1898 bildade hon Sveriges kvinnliga fredsförening; hon var dess ordförande 1911 då föreningen uppgick i Svenska fredsförbundet, och hon ingick då i dettas styrelse. Hon deltog i den stora kvinnokonferensen för fred i Haag 1899, där hon samlade 227 899 namnunderskrifter.

Hon var en aktiv medlem i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, (LKPR), och initialt medlem av dess verkställande utskott. Hon beskrivs som diplomatisk, välbalanserad och kunnig och var aktiv som talare och deputationsmedlem. Hon beskrivs som en sammanhållande kraft i tider av spänningar och splittring. Broomé lämnade det verkställande utskottet 1905 när LKPR kom i konflikt med den liberala regeringens hållning att männens rösträtt måste genomföras före kvinnornas. Hon kvarblev dock som vanlig medlem och var fortsatt aktiv fram till rörelsens upplösning.

Emilia Broomé nominerades 1910 i valet till Stockholms stadsfullmäktige, men blev inte vald. Hon nominerades en andra gång i stadsfullmäktigevalet 1911 och blev då invald som ledamot i stadsfullmäktige. Hon blev den första kvinna som satt med i en statlig lagstiftningskommitté som ledamot av lagberedningen från 1914 till 1918, och därmed den första svenska kvinna som deltog i lagstiftningsarbete. Broomé införde Stockholms lärlings- och yrkesskolor. Hon deltog i förarbetet för 1920 års giftermålsbalk (där den gifta kvinnan blev myndig) och 1921 års utredning om likalön.

Hon var ordförande för Frisinnade kvinnor 1917-1920.

Hon blev som första kvinna ordförande för den statliga kommittén och utredningen om kvinnans tillträde till statstjänst, vilken resulterade i behörighetslagen 1923.[17]

Bibliografi

  • Fredssaken och kvinnan. Småskrifter / utgifna af Sveriges kvinnliga fredsförening, 99-1880369-X ; 1. Stockholm: Bonnier. 1899. Libris 1645507 
  • Barnen och fredssaken : föredrag vid 4:de nordiska fredsmötet 24 juli 1901. Kristiania: Norges fredsforening. 1901. Libris 12347348 
  • Moderna hjälpmedel för det sociala arbetet. Stockholm. 1904. Libris 2230491 
  • Kvinnornas kommunala valbarhet : ur ett inledningsföredrag vid mötet å Runan 12 mars 1907. Stockholm: Dagny. 1907. Libris 19092443 
  • Arbetsgivarna och det sociala arbetet, IV : Sandvikens Järnverks A.-B. Stockholm. 1911. Libris 2233415 
  • Hustruns ställning enligt förslaget till ny giftermålsbalk : kort redogörelse. Stockholm: Oskar Eklund. 1919. Libris 1650217. http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/rostratt/pdf/broome.pdf 
  • Kvinnorna och politiken : (föredragsmanuskript). Föreningen Frisinnade kvinnors småskrifter ; 1922 :11. Stockholm. 1922. Libris z8tjffj4wx441r8q. http://hdl.handle.net/2077/62485 
  • Flickornas yrkesval : anvisningar i fråga om vissa yrken och utbildningsvägar. Stockholm. 1924. Libris cn7n3rc198gbmpxw. http://hdl.handle.net/2077/62426  - Utkom i ett flertal upplagor. De senare med titeln Vad vill du bli?.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f g h i] H. Rosengren, Emilia A C Broomé (f. Lothigius), s. 449, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskt biografiskt lexikon, Emilia A C Broomé (f. Lothigius), läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] FemBios databas, Emilia Broome, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Jönköpings Kristina (F) C:10 (1866-1879) Bild 11, födelse- och dopbok, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Emilia A C Broomé (f. Lothigius), Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Broomé f. Lothigius, Emilia Augusta Clementina.[källa från Wikidata]
  7. ^ Broomé, EMILIA AUGUSTA E., Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www2.ub.gu.se .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e f g h i j] Svenskt biografiskt lexikon, läs online, läst: 16 juni 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c] Emilia Augusta Clementina Broomé, läst: 24 juli 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ Walborg Hedberg & Louise Arosenius, Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden : Biografisk uppslagsbok, 1914, s. 17, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, gupea.ub.gu.se .[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.svd.se , läst: 10 maj 2023.[källa från Wikidata]
  15. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Broomé, Emilia Augusta Clementina
  16. ^ [a b] Emilia Augusta Clementina Broomé, www.skbl.se/sv/artikel/EmiliaBroome , Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Marie Steinrud), hämtad 2021-08-10
  17. ^ Möller Andréewitch, Amelia (2015). Kvinnors rätt till högre statstjänster 
  • ”CSA ett tidigt kvinnoinitiativ”. Centralförbundet för Socialt Arbete. Arkiverad från originalet den 15 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070715144620/http://www.csa.a.se/content/historia.html. 
  • ”Biografi;Emilia Broomé”. Göteborgs universitetsbibliotek. http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/fred/biografier/broome.xml. 
  • ”Emilia Broomé, född Lothigius” ( PDF). IDUN. Göteborgs universitetsbibliotek. 20 maj 1899. sid. 1-2. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1899/pdf/1899_40.pdf. 
  • ”Kvinnliga stadsfullmäktige” ( PDF). IDUN. Göteborgs universitetsbibliotek. 19 mars 1911. sid. 10. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1911/pdf/1911_11.pdf. 
  • ”Stadsfullmaktigevalen i Stockholm” ( PDF). DAGNY Tidning för svenska kvinnorörelsen. Göteborgs universitetsbibliotek. 16 mars 1911. sid. 6. http://www.ub.gu.se/kvinndata/digtid/03/1911/dagny1911_11.pdf. 
  • ”Ett försvunnet liberalt dilemma” ( PDF). historisk tidskrift. Svenska Historiska Föreningen. 2004. Arkiverad från originalet den 2 april 2012. https://web.archive.org/web/20120402115717/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2004-4/pdf/HT_2004-4_851-858_nilsson.pdf. Läst 14 september 2011. 
  • Barbro Hedvall (2011). Susanna Eriksson Lundqvist. red. Vår rättmätiga plats. Om kvinnornas kamp för rösträtt.. Förlag Bonnier. ISBN 978-91-7424-119-8 
  • H. Rosengren: Emilia A C Broomé (f. Lothigius) i Svenskt biografiskt lexikon (1926)urn:sbl:17035, hämtad 2014-05-01

Externa länkar

  • Broomé, Emilia i Libris
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 50175135 • LCCN: nb2004307286 • ISNI: 0000 0000 5485 4387 • GND: 124975208 • Libris XL: c9prt0bw031669w Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • Kulturnav: 2dd01a03-a941-45d5-98a1-5952735eddf8 • SBL: 17035 • SKBL: EmiliaBroome • Alvin: alvin-person:37699